Bara det faktum att Paraplyerna i Cherbourg blev Catherine Deneuves stora genombrott är skäl nog att se den. Men eftersom också resten av detta djärva formexperiment är lika tidlöst som skådespelerskan själv, blir den obligatorisk. Regissören Demy sveper in en sentimental och dyster historia i glossigt och färgglatt papper och låter precis hela filmens dialog sjungas fram – på operavis snarare än musikal, och till het jazz såväl som kammarmusik. Här finns ett fantastiskt bitterljuvt huvudtema och ett örhänge som senare blev en hit med Tony Bennett. Allt signerat Michel Legrand.

Deneuve spelar en ung förälskad flicka som blir med barn med en bilmekaniker som skickas iväg på militärtjänstgöring i Algeriet. Det blir en orgie i tro, hopp, kärlek, tårar och vemod. Och nykter realism: Kanske övervinner inte äkta kärlek allt och kanske kan det bli lika bra ändå. Filmen vann Guldpalmen i Cannes 1964 och Oscarsnominerades i kategorin Bästa icke-engelskspråkiga film.

Camilla Larsson